Kastreringshysteri..

I dag så ska man som hundägare tänka på hundens etologi vid inlärning, aktivering och hantering. Vi ska berika hundens liv så den får utlopp för sin natur och vi ska använda mjuka metoder. Det låter väldigt sunt och bra. Hunden ska få vara en del av familjen, dela det vi har större delen av dygnet och äta bra mat.
Men… det pågår en kastreringshysteri, kastrerar man inte sin hane runt 1 års ålder så är man i vissas ögon en dålig hundägare. Det är synd om okastrerade hanar som måste gå runt och känna att det doftar löptik i grannskapet. Och har man en tik så ska den kastreras, helst så tidigt som möjligt för att den inte ska få juvertumörer och livmoderinflammation, och en del talar om att de vill undvika livmodercancer. Har någon någonsin varit med om att en tik fått livmodercancer? Har faktiskt aldrig hört att de ens kan få det..

Sååå… var tog etologin vägen i slutänden, är det verkligen inte naturligt för en hund att vara intakt längre? Är det mer naturligt att beröva hunden sina könshormoner som spelar en rätt stor roll i kroppen, som styr tillväxten av skelettet, som spelar roll för så mycket som händer i en hundkropp.
Visst är det bekvämt att veta att tiken inte löper och kan bli dräktig, man behöver inte passa henne, bekvämt att veta att ens hane inte kan göra valpar när han är på rymmen eller får springa lös lite som han vill på promenaderna. Kan vara bekvämt att en del hundar blir snälla ”mähän” i möten med alla olika hundar.
Lite mindre roligt när den rädda hanen blir ännu räddare när han förlorar sina modhormoner, eller både tik och hane som tappar sin identitet och slåss med allt som kommer i närheten.

Och jo jag har haft kastrerad hane och under en kort tid kastrerad tik, kastrerade av medicinska orsaker, det tycker jag är en väldig skillnad..
Som uppfödare vill jag inte att de hundar jag föder upp slentrianmässigt kastreras för att ”så ska man göra”, vi håller inte och jag hoppas att vi aldrig håller hundar som man gör i tex USA och England, jag hoppas att vi kan fortsätta hålla våra hundar på ett ansvarsfullt sätt. Som uppfödare vill man kunna utvärdera avkommorna så intakta som möjligt för att få full överblick över vad som var bra och vad som blev mindre bra i en kombination, det blir inte möjligt om var och varannan hund berövas en del av sin natur, vilket förändrar dem både kroppsligt och mentalt.

Så hur var det där med att följa etologin hos vår bästa vän hunden?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *