Min hundhistoria

Den som väckte mitt hundintresse var en underbar kompis vid namn Cherie, en colliedam som kanske inte var särskilt vacker men en kompis att dela allt med. Nu var denna härliga kompis inte min, inte heller min familjs utan tillhörde min dagmamma på den tiden, Lisa. Ja på den tiden, tidigt 70-tal, så fick en dagmamma ha hund. Jag och Cherie delade alla hemligheter, tog promenader i grannskapet och lekte tillsammans, tyvärr fick hon sluta sina dagar alldeles för tidigt pga bukspottkörtelfel.

Även häst har funnits i mitt liv under säkert 30 år, hästskötare, jobbat på stuteri, hos uppfödare, med travhästar, unghästar i olika omgångar, haft egen häst. Men till slut kände jag att jag måste välja och valet föll på hundarna.

Efter denna kära colliedam kom ytterligare ett par colliedamer även dessa fanns hos Lisa som för övrigt bodde granne med min familj. Sandra som inte hade något till övers för ouppfostrade hundar, Sandra som aldrig behövde koppel under sitt 13-åriga liv, ja förutom när vi tog en busstur utan mattes vetskap runt halva stan eller något annat roligt äventyr. Fast allra roligast var ändå att fånga sork tyckte Sandra och ätas skulle dom också. Hon hängde med på allt under min uppväxt. Sandra fick ganska snart en ”syster”, Pärla, en ettrig colliedam med eget humör. Här var koppel en nödvändighet annars visste man inte var man fick hämta denna dam. Ett antal turer över motorvägen i vilda jakter efter hare hann hon med i sitt liv som, trots detta och andra äventyr, blev riktigt långt.

Dessa härliga colliedamer skolade in mig på de hundtokigas bana och jag var fast för livet.

Det år jag skulle fylla 18 fick jag äntligen en egen hund. Då hade jag terroriserat hela grannskapet med tjat om att få låna deras hundar, det var Lady, Pia, Rasmus, Skotte, Linus, Lady (igen) mfl.
I augusti -87 kom Bruse in i mitt liv, en golden retriever-kille på 1½ år som varit lite missförstådd i sin förra familj. Bruse kom från Honey Queen’s kennel från början. Vi provade på det mesta tillsammans, tävlade lydnad, utställning, agility, apportering. Han hängde med på tåg, buss, i affärer, ja på allt.
Skaran utökades med lille Eccqus, född -90, det snällaste man kunde tänka sig, från samma kennel och släkt med Bruse. Med Eccqus väcktes mitt intresse för apportering på allvar och vi gick en apporteringskurs som avslutades med officiellt jaktprov, vi gick till pris och jag blev ”biten”.

Mitt första bestående minne av golden retriever var dock från början av 80-talet. Hampus, en mörk vacker goldenkille som fanns på ridskolan i Södertälje, jag tror aldrig jag såg ett koppel på honom, han följde sin husse som en skugga, en mycket trevlig bekantskap. Samt Hera, som tävlade i lydnad med sin husse Lasse och som ”partytrick” gick hela lydnadsklass I baklänges, ja tom inkallningen…

När jag 1998 lärde känna Ulla Frisk på Vassruggens kennel och köpte första tiken Gaija började jag på allvar fundera på egen uppfödning men först skulle Gaija meriteras, funktionsbeskrivas, mentalbeskrivas, röntgas mm. för att se om hon kunde vara lämplig för en kull valpar.

Gaija uppfyllde de krav som jag hade på en blivande avelstik och första valpkullen planerades. 2002 var det dax och i maj föddes 7 valpar, 3+4, A-kullen. Kvar blev Uffe (W. Albin) och Agnes (W. Agnes). Livliga härliga stabila golden liksom sin mor. Har ännu inte hunnit med så mycket men jaktprovsstart och utställning har vi varit på.

2003 var det dax för nästa kull, ny hane valdes och i oktober föddes B-kullen, denna gång 9 valpar, 5+4, ljuvliga små liv. Kvar denna gång blev Bia (W. Beata Vitki = lycklig häxa) ännu ett oskrivet blad men vi har stora förhoppningar på denna intressanta kombination av gamla svenska linjer, lite danskt blod och kanadensiska linjer. Bia är en frisk fläkt, muskelknippe och en riktig vimsmaja men så underbar! Bia har nu (2005) fått flytta till en ny familj som älskar henne högt redan efter någon månad. Hon höll inte måttet för en blivande avelstik, AD av lindrig grad på en armbåge och en mentalitet som inte är dålig men inte heller tillräckligt bra enligt mina mått men vi saknar henne väldigt mycket.
Bias syster Blid/Emmi hade jag kvar på halvfoder, en helt underbar liten dam med en härlig matte, Katarina.
Det blir ingen kull på Emmi av olika orsaker men det är en helt underbar toppentik.

Snart kommer ännu ett nytillskott till kenneln i mars månad -04, återigen en spännande kombination av kanadensiska och danska linjer.
Nytillskottet är en liten ettrig dam med humör och vita tassar, Tazza är namnet och hon har sin egen sida. En riktigt härlig hund att jobba med, här finns mycket att ta av.

Tazza har hunnit bli nästan 2 år och Bia har flyttat till ett nytt hem, saknad naturligtvis, hon var en stor personlighet på både gott och ont. Kvar finns nu 4 vuxna hundar men C-kullen har sett dagens ljus för snart 8 veckor sedan. 5+5 blev det, denna gång med en pappa av mer utställningslinjer och även denna gång är Gaija mamma.
Kvar här hemma kommer en tik att stanna, Casey, som vi naturligtvis hoppas mycket på.
Även denna gång kommer en tik att finnas på halvfoder men även en ”halv” hane, som jag kommer att deläga med Ulla på Livsglädjens kennel.
Cordelia/Nellie finns på halvfoder hos Marika som jag hoppas kommer att träna och även tävla med Nellie, brorsan Rosso finns hos Marikas mamma Tina.

Agnes har flyttat hem till mina föräldrar i oktober 2006. Hon trivs bra med att vara familjens primadonna och har full service.

Casey har nu flyttat till ny familj i juli 2007, hon var inte fri på sina höfter tyvärr. Numera bor hon på Gotland, har blivit öbo och trivs alldeles utmärkt med familjen och katterna.
Även Trolle som jag delägde med kennel Livsglädjen har flyttat till nytt hem pga HD och AD. Han har blivit skåning och bor med hundkompis och husse Rickard i Malmö. Han är en alldeles förträfflig tävlingshund.

Ny medlem i hundflocken sedan i våras är nu Dodde, mitt senaste framtidshopp, från D-kullen. En underbar och cool kille, mamma är Tazza, 3 år januari 2007, och pappa är en egenuppfödd hane ur C-kullen, duktiga killen Rosso. Hela kullen verkar bli väldigt trevliga arbetsamma hundar. Kullen bestod av 12 valpar, numera 2 änglahundar. En tjej har jag på helfoder, Disa, hon bor hos Anna-Karin i Arvika. Disa var inte fri på röntgen och är nu Anna-Karins hund.

Planer finns nu för E-kullen, det återstår att se om den blir verklighet nu i vår, 2008.
E-kullen föddes i maj 2008, två blev kvar av 8 som föddes, Eddie och Ester. Framtiden får visa vad det blev av detta.
Ester bor numera i Södertälje hos sin mor Agnes.